Folke, Nikeisha och hennes mamma Jessica väntar på att muséet skall hämta bronsålderskläderna:

Okej, nu är vi redo att börja. Var ska vi stå? Var ska vi fotografera?:

På kärlekshällen (Vitlyckehällen):

Som fotograf får man vara beredd på märkliga positioner....
Allt för konsten!:

Fotografering (under nyfikna blickar av ett antal tyskar....) uppe vid stenåldersrösena, där Minya och Skjöld ligger begravda:

Här bor vi...!:

Älskar detta foto!:

"Oden, Oden! Ge mig tillbaka min son!"

(I 3000 år har Minya synts på klipporna, letande efter sin son....):

Vilka underbara dagar jag haft! Och JÖSSES, vilket flyt!!

Jag hade alltså aldrig träffat Nikeisha (Minya) tidigare och hade ingen aning om hur Benjamin (Skjöld) såg ut. Men jag hade en stark tro på att om det är meningen, så är det meningen.

Jag kan garantera er att när jag såg Nikeisha och Benjamin stå i bronsålderskläder högst upp på kärlekshällen blev jag totalt tårögd! De var som gjorda för varandra!! Och de spelade inte rollerna i boken. Dom var Minya och Skjöld! Även om jag sökt i flera år skulle jag aldrig kunnat få bättre modeller. Hur kan man ha sådan tur???!! Otroligt, helt otroligt!!

Vi plåtade på kärlekshällen, i bronsåldersbyn och vid bronsåldersgravarna. Sedan började det spöregna, men då var det mesta klart, så vädergudarna var ändå relativt snälla. Folke - som jag döpt till Duracellmannen, för det finns inget som stoppar honom när han filmar/fotograferar!! (fniss) - gav inte upp så lätt. Vi åkte ut med Nikeisha till en klippa vid havet för att fortsätta i regnet.

En stor eloge till Nikeisha som inte för en sekund gnällde utan sprang runt barfota på gräs och grus och klippor och poserade urproffsigt, medan hon blev genomblöt. (Själv hoppade jag fram och tillbaka med paraplyet...fniss)

Hela fotosejouren tog nästan sex timmar (!) Så Nikeisha fick verkligen ligga i, för att inte tala om Folke. Att få jobba med proffs som Nikeisha och Folke är en ynnest. Att Vitlycke muséum alltid ställer upp, vad jag än ber om, är helt otroligt! Vilka människor!!

Jag ska lägga upp de foton jag själv tog i kväll....så stand by :) (Proffsfotona kommer senare.)

Annika - som blir helt förstummad över hur saker alltid fixar sig för mig när jag gör böcker eller film! Tack, tack, TACK, till vem som än håller en hand över mina produktioner!!

Nu ska jag alldeles strax åka till Centralen och plocka upp Nikeisha/Minya med mamma, sedan kör vi upp till Tanum och sammanstrålar med Folke på vägen. Och så hoppas jag museet står beredda med sina kläder och bling-bling (jag pratade med dom i går, så allt verkar okej. Snälla regngudar, håll undan regnskurarna uppe i Bohuslän i eftermiddag! (ler)

Vi ska sova över i sommarstugan och kör tillbaka till Göteborg  och Centralen framåt två-tiden.  Tyvärr hann de inte stanna längre, inget att göra. Jag är så tacksam att de kommer ner!

Jag släpar inte med mig datorn, så nu kommer nästa inlägg i morgon kväll, då jag förhoppningsvis har vackra foton att visa er från plåtningen!

Annika - som med stor spänning ser fram mot dagen

Martin Luther har sparkat till mig några gånger idag, för jag har varit URSLAPP. Men jag sparkade bara tillbaka (fniss). Förutom en vända på gymet har jag gjort - ingenting. Läst, tittat på TV, surfat, handlat, läst....

Jag har jobbat med boken 6 - 8 timmar per dag senaste veckan, så jag känner mig lite urblåst. Och nu har jag läst ut den. Jag blev tårögd flera gånger och ibland fick jag gåshud, den berör verkligen! Men oj, vad svårt det är att veta hur andra kommer att förhålla sig till den! Kommer de att tycka den är spännande? Kommer de att förstå symboliken och djupet i den? Är den för lång? Är den för djup? Är den tråkig? Är den intressant?

Jag vet faktiskt inte. Men nu skall den vidare till min lektör, som får komma med ett hårt men sanningsfullt uttalande. (ha ha). Vi närmar oss "the big day", mina vänner! :) :)

Annika - i regnet....nej, nu är det sol....nej, nu regnar det...nej, vänta, nu är solen framme.... (fniss)

I morgon kommer Stockholmarna och min lilla "Minya" (skratt). Det ska bli så kul och jag ser verkligen fram mot det. Men planerna ändrades plötsligt. Det var tänkt att de skulle åka bil, så därför hade jag planerat att åka upp till landet i dag, för att ta emot dom där i morgon. Nu kommer de istället med tåg, vilket gör att jag lika gärna kan stanna i stan och hämta dom på centralen i morgon.

De anländer redan 11, så...hm.... kanske vi kan fota i morgon istället? Idag blir det alltså planering: med museet, Nikeisha + mamma samt med Folke. Måste tänka igenom miljöer, hur de ska posa, vart vi ska åka m.m.

Så snart bilderna är klara ska jag skicka dom till Patrik så att han kan få göra omslaget och då är vi ett steg närmare den färdiga boken :)

Annika - som hoppas allt flyter på bra med fotograferingen. Men det gör det nog. Om det är meningen så är det meningen.... :)

Nu är klockan 23.30 och jag har suttit sedan 17.00 och rättat och ändrat. PUH! Nu är hela boken utskriven. Det fattas bara lite mer faktainformation i slutet, är inte riktigt klar med den ännu.

Nu ska jag vila från den några dagar. Sedan ska jag läsa igenom den med själen - bara med själen! Utan att bry mig om stavning och kommatecken. Och sedan kan jag säga om det är bra eller inte (skratt)

Annika - som är trött i huvudet nu...men det känns bra att jag kommit så här långt! Och nu kan man se på OS fram till kl. 6 om man vill. Och det vill man ju inte....(haha)

---------------

Första exemplaret! Yohooooo! 320 sidor som kommer att bli c:a 260 sidor när den är tryckt:

Igår planerade jag fotograferingen för boken nästa vecka. Och om jag nu lagt så himla mycket tid på att hitta Minya och dessutom fått tag i en Skjöld - så måste jag ju även ha en proffsfotograf!

Nu har jag hyrt in Folke (som jag gjort filmen med.) Det får det vara värt! Bilderna blir så mycket bättre med en proffsfotograf med rätt utrustning, dessutom är Folke skicklig på att hitta idéer och miljöer. 

Igår pratade jag med Nikeisha för första gången, hon och hennes mor kommer ner från Stockholm på tisdag, sedan åker vi upp till Tanum onsdag morgon och provar ut kläder och bling-bling (skratt) (armband, spjut, sköldar, lurar m.m.) Därefter dyker Folke upp efter lunch och vid plåtar så det ryker. Jag ber till alla regngudar att de ska vara på vår sida nu.....

Åååh, det här ska bli så himla kul!!! :) Och nu vet jag att fotona kommer att bli kanonbra.

Annika - som är så glad att jag bestämde mig för att hyra in Folke!

När jag kom ut på trappan i morse hittade jag en liten svart sten. Hade inte sett den tidigare - man antar att ungarna som lekt här har hittat den och placerat den där.

Det ser precis ut som en pilspets från forntiden! Nu är jag ingen expert, så jag vet inte om det är en bearbetad sten eller inte. Men när jag var liten hittade pappa flera pilspetsar i åkern, som jag skänkte till Naturhistoriska museet i Göteborg. Helt klart har det funnits någon bosättning i trakterna.

Kul att den låg här, vid min dörr!

Som sagt, antagligen en present från barn som samlat stenar.

Eller så var det Minya som ville skicka en hälsning (ler) 

Annika - som gärna vill hitta en vikingaskatt i åkern (skratt)

-----------------

Är det här ett forntidsfynd ?