Igår fick jag ett plötsligt ryck att städa mitt städskåp i köket. Märkligt vilka infall man får efter en "nära-döden upplevelse". :) Men det är bäst att grabba tag i dom snabbt, innan dom försvinner! (fniss)

I alla fall såg mitt städskåp rent ut sagt för j******t ut. I skåpet slänger jag in allt som jag inte vet vad jag ska göra av. Sånt där som "kan vara bra att ha någon gång" eller "man vet aldrig om jag kommer att behöva det här!" Och sedan, efter tio år, har det fortfarande inte varit "bra att ha"....(fniss) 

EN FÖRE-BILD

Det ÄR värre än det ser ut, t o m hyllorna har kapsejsat!
(Undrar vad som finns här inne i röran....haha):

Städ, städ, städ....tralalalala......städ, städ, städ....

Men varför har jag så många sladdar??

Herregud, vart går dom?

Vad är dom till för?

Var är mojängen dom ska sitta fast i?

Men - framför allt - varför har jag sparat dom? Suck, vad jag blir trött på mig själv ibland!:

EN EFTER-BILD 

VOILA! Så fint det blev....och samma färgskala t o m! (Fniss)

(Undrar hur länge detta varar)

Annika - som har sådär fem skåp och lådor till som jag skulle behöva gå igenom

Folke mejlade och sa att fotona var klara. Han lägger ner dom på en CD i morgon.

Yohooo, det ska bli så spännande!

Nu kan jag göra framsidan på boken och börja marknadsföra den mer.

Men jag har två foton för omslaget - och vilket skall jag ta?

Om jag lägger ut dom här kanske ni kan hjälpa mig att välja? :)

Annika - i mörkret och regnet, omgiven av stearinljus

Usch, vilken hemsk incident jag var inblandad i idag.

Efter en fika med en kompis och en långpromenad var jag på väg hem. Jag gick längs Övre Husargatan och var nästan framme vid korsningen Sveaplan, när jag till vänster om mig såg en spårvagn komma i full fart. Bilarna hade givetvis rött ljus, men trots det körde den främsta bilen rakt fram och rammade rätt in i spårvagnen med ett fruktansvärt brak. Spårvagnen släpade med sig bilen flera meter, glassplitter och bildelar yrde i luften och stolparna mejades ner. Allt det här hände så där 10 meter framför mig och jag kan lova att jag fick en smärre chock.

Så snart spårvagnen stannat rusade jag och två killar fram till bilen så fort vi kunde, en tjej ringde ambulansen. Alla skrek "Dra ut dom! Dra ut dom!" Killarna slet upp dörren, en av dom var uppe på taket och motorhuven. Jag insåg att killarna gjorde ett bättre jobb, så jag backade lite och tänkte jag istället kunde ta hand om passagerarna när dom väl kommit ut.

Det var då det började ryka för fullt ur bilens motorhuv och bensin började rinna ut. "Dra ut dom, den börjar brinna!" skrek folk hysteriskt. Någon sprang in för att hämta spårvagnens brandsläckare. Det gick flera otäcka minuter när bilen rök mer och mer och männen i bilen inte kom ut. Men så till sist stod de där. De var givetvis rejält uppskakade och hade blod på kläderna, men det visade sig vara mindre skärsår.

Jag stod kvar ett tag och såg polis, ambulans och räddningstjänsten komma. Tänkte att dom kanske ville ha ett vittne, men tydligen inte. Så jag avlägsnade mig.  Det var först när jag gick hem som jag blev alldeles darrig.

Om jag hade gått lite snabbare....

Om jag hade tagit så där 10 steg till....

Om jag inte stannat där borta vid staketet.....

...då hade jag varit framme vid korsningen och blivit totalt nedmejad av bilen.

Hade jag överlevt.....?!

Annika - fortfarande lite uppskakad med tanke på vad som kunde ha hänt 

---------------

Första bilden jag tog när jag förstod att ingen var skadad och de fått bukt med röken. Vid det gröna trafikljuset skulle jag stått - om jag gått lite snabbare. Eller inte stannat till. Eller.....

Om jag tar tre steg bakåt så var det ungefär där jag stog när olyckan hände.

Jag hade vikt hela dagen för ett arbets-och planeringsmöte.

Men nu blev det inställt.

Och här sitter jag....med en helt fri dag!
VAD ska jag göra? :)

Annika - som fick plötsliga angenäma "problem" :)

Mina varmaste tankar går till Arvol Looking Horse och Paula, Paula förlorade en dotter förra veckan. Hon var bara 23. Sedan tidigare hade dottern råkat ut för en olycka och fått en metallplatta inopererad i huvudet. Nu skedde en ny olycka med dödlig utgång. Paula hade just varit för att hälsa på sin äldsta son, som efter en trafikolycka fått en så allvarlig hjärnskada att han befinner sig på ett hem.

Arvol och Paula har haft så många olyckor runtomkring sig och så mycket tråkigheter. Jag förstår inte vad som händer!

Att Arvol skulle få en massa skit för att han kom hit till Sverige visste vi ju, men nu tror jag det blivit för mycket även för honom. Det troliga är att Sverige blev hans sista utlandsresa. Vi får väl vara tacksamma för att vi fick välkomna en stor man, innan det allmäna trycket gjorde att hans fredsbudskap inskränktes.

Annika - som skickar en varm tanke över Atlanten till mina vänner....

På fredag ska jag ha en föreläsning för några hundra sjuksköterskor om "Hälsa". Eftersom dom är proffs på den fysiska hälsan, så kommer jag ju att prata om något annat: om den inre, mentala hälsan. Om att känna sig trygg i sig själv, att förstå sitt eget värde och att skapa bra relationer.

Så jag har grävt fram en doktorsavhandling jag föreläst om tidigare. Det är faktiskt en sjuksköterska som heter Margareta Asp som gjort den och den tar upp mycket om andlighet och själen. Vi kan lägga oss i en säng och vila - men hur vilar man själen? Hur fyller man på den andliga bägaren?

Den är väl använd som ni ser:

 Några punkter i boken om hur man ger näring åt själen:

Kultur

Att lyssna på musik, se en konstutställning, teater, poesi

Gemensamma intressen

Att t ex delta i ideella sammanhang eller föreningsliv, där alla har samma mål och man trivs tillsammans

Skönhet

Jätte-viktigt i livet. Skönhet finns t ex i musik och konst - men framförallt i naturen (tycker jag!)

Bejakad utan bedömning

Att vara bekräftad och omtyckt utan att behöva prestera eller bli bedömd

Egenvärde

Att se sig själv som värdefull är själva grunden för god hälsa och det brukar jag prata mycket om på mina kurser.

Och förstås - naturen

Naturen är läkande och inte minst underbart vacker

Ska dela med mig mer av den här föreläsningen allteftersom.

Har faktiskt hunnit med två timmars jobb med hemsidan för boken också. Det tar tid, men det går framåt!

Annika - som har ätit äggröra. Nu har jag bara två lådor ägg kvar. (Fniss)

---------------

Näring för själen -
fullmåne över Arizonas öken:

Idag ska jag till min naprapat, Peter. Han har verkligen "räddat" mig! Jag har haft dålig rygg sedan jag var ung och råkat ut för några riktigt hemska ryggskott. Läkarna kunde aldrig hjälpa mig, men när jag uppsökte naprapater så blev jag så mycket bättre!

Numera försöker jag ta massage en gång i månaden (vilket jag slarvat med på sistone....hrm...) och gå till Peter så snart jag känner av något. Då håller sig det värsta borta. Det är fruktansvärt synd att naprapater, osteopater och liknande ska behöva kosta så mycket eftersom de inte är jämställda med att gå till en läkare! För min del har de varit guld värda!

Efter besöket skall jag iväg och jobba här i Göteborg. Kommer tillbaka i kväll. Ha en härlig dag!

Annika - som tröttnade på ägg och äter flingor i dag

Klockan är 12 över midnatt och det blev plötsligt september.

Så jag börjar den här månaden med att tacka er alla som hänger kvar vid bloggen och hoppas att vi går in i en härlig höst/sommarmånad tillsammans. För september kan ju vara så HIMLA skön :)

Jag ser fram mot alla spännande, härliga händelser under nionde månaden år 2008 :)

Annika - som är på väg i säng....