Jag måste få slå ett slag för denna underbara organisation - Nordens Ark i norra Bohuslän. Stiftelsen jobbar utan vinstintresse och är helt beroende av donationer. Deras mål är att rädda utrotningshotade djur, speciellt de nordiska arterna. Nordens Ark samarbetar med liknande organisationer över hela världen för att få möjlighet att återigen placera ut djuren i deras naturliga miljö.

Som besökare kan man få se arter man aldrig ens visste existerade, såväl vilda djur som husdjur som troligtvis användes i forntiden. Men bered dig på att du inte alltid ser djuren - här sätter man djurens välbefinnande i första hand och håller dom i jättestora inhägnader. (Tänk om man kunde säga det om alla zoo/djurparker!!)

Sedan har dom också världens trevligaste personal. Jag tog med mig Arvol Looking Horse hit med tanke på att han brinner för djur och speciellt hästar. Vi fick ett fantastiskt VIP-mottagande med besök inne i inhägnaderna och "bakom kulisserna". (Arvol fick mata en uggla med döda möss - ha ha)

Åk hit! Gynna den här stiftelsen! Bli fadder eller fodervärd eller bidra bara med en lite slant. Det är dom värda. Själv var jag fadder för vildhästarna - Przewalskis häst - i några år.

Annika - vurmar för djurens rätt och överlevnad

--------------

Jag fick ett fint diplom när jag "tog hand" om vildhästarna och dessutom en vacker tavla som nu pryder väggen i sommarhuset:

Inom de närmaste veckorna kommer svenskarna att sätta i sig 15.000 liter svenska jordgubbar (!!) Varje jordgubbe är besprutad minst sex gånger innan plockning - med ämnen som vi inte riktigt vet hur de påverkar oss själva och naturen. Allt detta enligt Naturvårdsverket.

Alltså....neeej, förstör inte vår midsommarromantik! Kan vi inte bara få vara förgiftade och lyckliga den här helgen! Jag har ju för katten köpt jordgubbar för att fira Sveriges seger i kväll! Och nu är frågan....

......kommer Zlatans knä att hålla?

......kommer Henkes tumme att skadas?

......kommer Lagerbäck att ha en ny slips?

......kommer jag att äta jordgubbarna med eller utan socker?

......kommer Moder Jord att gå under?

Spänningen är olidlig!  :) :)

Tillägg 22:54:  ASCH, förgiftade jordgubbar och en helkass match. Suck!

Anyway, tack för underhållningen, fotbollskillar! Åk hem till era Quinns nu - dom saknar er :)))

Annika - som just "opererat" ut årets första fästing. Iiiiisch, hatar dom där små djuren!

I lördags var prinsessan Victoria här i Bohuslän, hon besökte Nordens Ark där man räddar utrotningshotade djur. Denna gång gällde det invigningen av de nya våtmarkerna och amfibiehuset som förhoppningsvis skall rädda många våtdjur till överlevnad.

Amfibiedjuren är vår barometer på hur världen mår. De är väldigt känsliga för när det blir problem i naturen och om vattnet försuras eller förgiftas.

"Inte sedan dinosaurerna dog för c:a 65 miljoner år sedan har jorden stått inför en så omfattande förlust av djurater som nu, när världens grodor och paddor försvinner i snabbare takt än någonsin förr!"

Detta säger Sara Hedvall, amfibieexpert på Nordens Ark.

Annika - som åtminstone är glad över att vår medvetenhet har ökat. Men är det för sent?

Mer bilder och snack om Minya och Skjöld finns här!

Annika - som såg att det finns en annan roman om Brudparet, där de heter Rane och Guri. Ääääh, så töntigt! Fel, fel, fel! (Skratt)

Om ni åker till Vitlycke muséum, tag med rejält med pengar. Inträdet är ju gratis - men det finns så himla mycket fint att köpa i shopen! Böcker, smycken, grytlappar, tyg, konstverk m.m

Jag köpte böcker som jag ska ha som referensmaterial nu när jag skriver: min arkeolog-kompis Lasses uppsats för sin fil.lic  "Bilder vid vatten" samt en barnbok. Ha ha! Det blir perfekt balans - en doktorsavhandling och en bilderbok! Jag sträckläste Lasses bok i dag, den är så himla bra!! Har lärt mig massor, dessutom är den lättläst. Rekommenderas varmt!

Återigen händer det märkliga saker, på samma sätt som när jag skrev Livets Lapptäckte. Jag "hittar på" en berättelse och sedan, efteråt, upptäcker jag att det stämmer! I boken hittade jag arkeologiska upptäckter som förbryllar forskarna men som stämde exakt i handlingen i boken! Eller som när jag skrev om Skjölds grav, var den var belägen, fast jag aldrig hade varit där. Men - suck - vem kommer att tro mig...? (skratt)

Nästan lite kusligt. Är det "tillfälligheter", eller....?

Annika - som läst 136 sidor och skrivit 25 sidor själv

------------

Här är min shoppingpåse:

Brudparet fascinerar folk från hela världen! De här konstverken är underbara:

Roligaste kommentaren från Göteborgs-Tidningen idag:

"Hur ska man kunna oroa sig för krig, svält och miljökatastrofer - när man har fullt upp med att oroa sig för Zlatans knä?!"

Annika - filosoferar över vad som är viktigt och oviktigt i livet (fniss) 

Solen är tillbaka! Jag kan dricka morgonkaffe på min terass! Yohooooo!

Måste tillbaka till stan i morgon och fixa lite med jobbet. (Vanligt folk JOBBAR ju liksom fortfarande - ha ha)

See you later :)

Annika -  med solskyddsfaktor 20

---------------

Här får ni en bild från Vitlyckehällen. Den här är så SÖT tycker jag!  Är det en pappa med alla sina små telningar efter sig? Kolla vad glada dom verkar! Dom får nog gå med pappa till jobbet...ha ha ha

(OBS - det som sticker ut bakom honom är ett svärd. Inte det som sticker ut framför honom - det är något annat!) (Fniss)

Jag körde upp till Tanum i morse med regnet smattrande mot rutan och de mörka molnen som ett hotande täcke över hela himlen. "Det här går åt skogen!" tänkte jag. Men ser man på, när jag kom fram till Tanum gled molnen åt sidan, solen kom fram och under de c:a 90 minuter jag befann mig där regnade det inte en droppe. Det började igen när jag satte mig i bilen.

Denna gång gick jag till Vitlyckehällen där Brudparet finns inristat. Hoppades att kunna sitta där och meditera...men NEJ...platsen var full av tyskar. Busslast efter busslast. (Suck) (Inte förvånande, precis) Så jag beslöt mig för att gå längre upp i bergen för att få vara i fred.

I går kväll (natt) skrev jag om Skjölds liv - Minya dog tidigt och Skjöld sörjde henne i hela sitt liv. Han blev 80 år, en av de mest älskade och inflytelserika överstepräster som asarna någonsin haft. När han dog blev han begravd på en bergstopp så att han kunde vara nära ristningen av sin älskade Minya och samtidigt ha utsikt över sitt folk. (Det där hittade jag på, alltså, väl medveten om att det nog inte fanns några gravfält i närheten. Men vad spelar det för roll i en påhittad bok?)

Till min oerhörda förvåning visade det sig att ovanför ristningen, på toppen av berget, fanns två bronsåldersrösen - två mycket inflytelserika män eller kvinnor hade blivit begravda där.  Det hade jag ingen aning om!! Och jag visste när jag kom dit att en av dom var Skjölds grav. Det fanns inget tvivel! Och en sak kan jag säga: DEN platsen slår allt jag hittills besökt!(förutom att vara bredvid Den Vita Buffelkvinnans Pipa). Oj oj oj!

Foton och mer text kommer på hemsidan så snart jag hinner. (Typ: i natt)

Annika - fortfarande helt omtumlad efter upplevelsen!

----------------

Så här ser brudparet ut "på riktigt". Det är lite svårt att se eftersom man inte får gå på hällen och ristningen finns längst upp, rätt långt ifrån en. Mannen med yxan har tolkats som separerad från brudparet. Nähää, det är han inte! (fniss) När paret gifte sig stod de nämligen under yxan - som en välsignelse, en hyllning till Tor och en vigselritual. Det är översteprästen himself som står där!  (I alla fall är det vad jag fått till mig!) (Ha ha)

 Skjölds grav! På en helt underbar plats med så mycket kraft och energier att jag kunde suttit där resten av mitt liv! Där fanns bara FRID. Och LUGN.

För att inte tala om vad jag kände när jag ställde mig mellan de två rösena!

OH! MY! GOD! Här stannade jag i en halvtimme. :)